05/06/2026
1962 P1800 ”Whiskybilen” The story
26:e maj 1962 köpte min far Bo Westergren en av de i England producerade Volvo P1800 som var med på fraktfartyget MS Kassel som just startat sin resa mot Houston, Texas efter att ha tagit upp ytterligare last i form av whisky. Resan han knappt starta innan fartyget krockade med MS Potaro och vid den kraftiga kollisionen revs fören upp och vatten forsade in i lastrummet där bilarna delvis kastades runt och skadades. På båten fanns 29 bilar som alla var avsedda för amerikanska kunder. 11 bilar klarade sig och skickades direkt till USA. Resterande 18 bilar togs hem till Göteborg där fyra stycken ansågs vara utom all räddning och resterande 14 såldes med kraftigt reducerade priser till personal på Volvo AB.
Min far var alltså en av dom som fick förmånen att köpa en av de kvarvarande bilarna. Den hade chassienummer 3263 var krämvit hade röd inredning, mörkgrå mattor och var fylld med lera, whisky och vatten.
Pappa fraktade bilen till ett garage som var placerat nära kyrkbytorget på Hisingen i Göteborg. Bara ett stenkast från Volvos fabrik på Gropegårdsgatan.
Efter rengöring, torkning och renovering av skadade delar och instrumentering registrerade han bilen 1962-07-09. Han betalade registreringsavgiften på 113 sek och den 17/7 1962 erlade han årsskatten som på den tiden kostade 194 sek och då inkluderade trafikskatt med 75 sek.
Bilen stannade i familjens ägo fram till 1964-10-07 då den såldes till Degerfors Bensin Aktiebolag i Degerfors. Trolig orsak till försäljningen var att min lillebror var på väg.
Själv blev jag fem år strax efter att bilen blev nyregistrerad och har några få bleka minnen från de år bilen stannade i familjen. Vi färdades till pappas barndomshem utanför Charlottenberg där bilden på pappa ståendes lutandes mot framskärmen är tagen. Jag har också minnen från när jag låg och sov i baksätet och min två år yngre kusin Kate låg i hatthyllelådan. Det var inte så noga med trafiksäkerheten på sextiotalet.
Vi har under alla år pratat om bilen och jag lovade min mamma att försöka finna ut om den fortfarande rullade på våra vägar. Tyvärr dog mamma i januari 2025 och jag hittade inte bilen förrän under senhösten 2025. Det var först efter att jag suttit och tittat på konverterade smalfilmer från 1963 som bilen dök upp igen och jag kunde göra en screen shot då mamma kliver ur bilen iförd fårskinnspäls och hatt. Nu kunde jag med lite hjälp av Photoshop och idogt arbete få fram registreringsnumret.
Med hjälp av reg.numret och vänligt sinnade kamrater i GMHK (Göteborgs motorhistoriska klubb) fick jag tipset att kontakta riksantikvariet och där beställa ut all historik på bilen. Efter ett tags väntan kom underlagen och visade all historik fram till 1972. Nya kontakter med GMHK som då förklarade att vi fick nya reg.skyltar runt 1973 så jag var tvungen att göra ytterligare en förfrågan. Denna gång ringer en kille upp från riksantikvariet och säger att det inte finns något efter 1972. Jag påpekar då att det bör finnas underlag som visar att bilen är avställd eller skrotad. Han säger att jag har en poäng och lovar göra ett ”frest” till. Två dagar senare ringer han och har hittat att bilen bytte ägare 1979 och då hade man begärt ut nya skyltar. Det fanns nu ytterligare fyra ägare utöver de 21 som varit fram tom 1972. En av dessa visade sig bo i Trollhättan.
Jag kontaktade ägaren och frågade om jag kunde få komma och ta några bilder. Han svarade ja och lovade återkomma så att jag skulle kunna komma i mellandagarna 2025. Jag fick en ingivelse och frågade om han mot förmodan skulle kunna tänka sig att sälja bilen till mig om vi kunde komma överens om ett pris. Han var väldigt tveksam till detta men lovade att tänka på saken.
Han återkom dagarna innan julafton och vi bestämde att jag var välkommen den 27:e december.
Min sambo Monica och jag satte oss i bilen och gav oss av från Björlanda kile på Hisingen i Göteborg där vi bor runt klockan nio på morgonen. Det blev en spännande resa och förväntningarna var stora. Inte på bilens skick eftersom Jonas (ägaren) informerat om den rullande katastrofen. Bilen har varit avställd och aldrig körd efter 1976 då den fick körförbud hos dåvarande ägaren i smålandsstenar.
Klockan tio rullar vi in på gården hos Jonas i Trollhättan, parkerar bilen och kliver ur. Vi möter Jonas och hans son på gårdsplanen. Vi hälsar och pratar lite innan han tar oss med runt hörnet på det som ser ut som en ladugård och där står den på utsidan inträngd i ett hörn under tak. Gul, rostig, skabbig och långt ifrån sin fornstora g***s dagar. Jag kollar in i bilen och ser att det kunde varit värre. Inte så mycket värre men dock värre.
Jag frågar Jonas om han funderat på mitt köpintresse och jag förstår att han är lite tveksam men han säger ett pris och efter lite övervägande säger Monica till mig att säga ja.
Nu har kaross, dörrar, huv och bagagelucka varit hos JB Paint & Rost Remove i Kolsva. En resa på dryga åttio mil ToR. Kan med facit i hand säga att det var värt
